Har ni tänkt på hur många dagliga möten man har med människor man aldrig träffar igen, kan vara en hälsning, en blick.. nån man går förbi eller vad som helst.. satt och tänkte på det idag på tåget.. att jag är omgiven av människor men antagligen kommer jag aldrig att se någon av dom igen, och även om jag skulle göra det finns det inte en chans att jag kommer komma ihåg dom.. är det läskigt eller bara kanske fascinerande?